Word!

It doesn't matter what you think
everything has an end
if you don't stand for something
you fall for anything
and I'm always spittin' the truth
either I'm live or in the booth
keepin' my lines true, but written in clues
I'm thankful
For everything you've givin' me
Litterally
I'm speakin' on behalf of my city, see
the middle east
need these moments of clarity
a descent salary and some food deliverys
accept what you can't change
they all say
but when they're sailin' in the same boat, they all pray
but at the end, we all struggle for survival
either it's in thousand dollar suits or in life boat.

Thoughts of yesterday.

Så har Kim flyttat in på Apartments Zaja. Han knackade på min dörr och frågade om jag hade upplevt några myggor på rummet? Jag svarade att jag inte hade gjort det. Han visade sina blaffor till myggbett. Han hade blivit biten över hela ryggen, fått myggbett på låren och på framsidan av bröstet. Stackaren.  Min högra överarm fick två bett. Kliade och svullnade upp rätt så bra, höll i sig i 2-3 dagar. Sjukt störda myggor dom har här nere. De kallar den ”tiger-myggan” här nere. Har inte upplevt dessa myggbett under hela säsongen. Typiskt att man blir biten nu i slutet av säsongen.

 

På lördag den första oktober lämnar jag Kroatisk mark. På lördag blir det exakt ett halvår sedan jag kom ner till Split. Tiden har bara flygit förbi. Vi har klarat lågsäsong, vi har klarat högsäsong. Suttit igenom flygförsening. Suttit igenom bilköer på 3 timmar.

Ska bli så skönt att komma hem, ser riktigt fram emot det. Har sökt fyra nya jobb i Sverige. 3 hos Ving. 1 i Solna Centrum.

 

Ikväll är det en mindre storm i Baska Voda. Det blåser väldigt mycket, men det är varma vindar vilket är rätt så mysigt. Skumt att internet inte funkar, det gjorde det ikväll, men nu fungerar det inte. Kanske har med stormen att göra?

Imorgon har vi sista båtturen till Hvar och Brac. Vi har även vår sista redovisning av handkassan. Fredag: Servicetelefonens sista dag. Sen ska jag bokstavligt stänga av den för alltid. Ska bli skönt att slippa den. Man lixom går runt och väntar på att den ska ringa…

 


5....4...

5, snart 4 dagar kvar. Dubrovnik imorgon och sen är det klart för den här säsongen.
Snart är jag hemma, ser så mycket fram emot att komma hem igen!


I can finally see
That you're right there beside me

I am not my own
For I have been made new
Please don't let me go
I desperately need you

I am not my own
For I have been made new
Please don't let me go
I desperately need you

Everythings comes to an end.

Om ca en vecka är sommaren 2011's äventyr. Det känns som det närmar sig slutet här också i Baska Voda. Den lilla byn är nästan tom på folk. Jag tog en liten promenad på eftermiddagen och såg knappt några människor alls. Restaurangerna är nästan helt tomma. Parkeringsplatserna står tomma. Det känns så konstigt. Temperaturen är underbar förövrigt, 25 grader och vattnet är helt perfekt. Inte alls mycket folk på stranden.

September månad är helt klart den bästa månaden här nere, nu förstår jag varför alla Kroater säger att man ska ha sin semester just då. Ni som inte har besökt underbara Kroatien, gör det!

September månad om ni kan ta ut eran semester då, det är värt det om ni tycker om lugn och ro samt sol och bad.

Kommer sakna tiden här nere. Men det positiva är att jag redan kommer tillbaka i mitten av juni nästa år!



Ett inlägg om i princip ingenting.

Come up to meet you, Tell you I’m sorry, You don’t know how lovely you are
I had to find you, Tell you I need you, Tell you I set you apart.

Tell me your secrets, And ask me your questions, Aww let’s go back to the start.
I was just guessin’, At numbers and figures, Pullin’ the puzzles apart

Questions of science, Science and progress, Do not speak as loud as my heart
Tell me you love me, Come back to haunt me, Oh when I rush to the start
Runnin’ in circles, Chasin’ our tails, Comin’ back as we are
.

Coldplay's "The Scientist" är mitt sällskap i vid detta inlägg. Mycket känslor i denna låt. Påminner mig mycket om tiden i gymnasiet. Då Coldplay spelades rätt så flitigt, speciellt på tåget och bussen hem från Upplands Väsby. Under den timman hade man ofta mycket tid att tänka och reflektera.

Utanför mitt fönster är det storm. Vinden från Norr, Bura, blåser hårt. Mysigt att lägga sig i sängen och höra ovädret dånar utanför mitt fönster.

10 dagar kvar. Ska ta tag i gitarrspelandet när jag kommer hem. Har saknat det otroligt mycket just idag.

Vem vare? Vem fucking vareee?

Vem har börja sprida rykten att jag ska komma hem och göra comeback?





"Du...ursäkta, men vet du...?

Måndag: Molnigt.

"Vet du hur vädret ska bli idag och resten av veckan?" Ni som har jobbat som reseledare känner säkert väldigt igen sig av denna fråga. Vi guider ska kunna allt om lite. Väder, Temeperatur i vatten, priser för taxi och lokalbuss hit och dit. Information om hyrbilar. Vart ligger det och det här? Alla svar sitter nu i ryggmärgen, iallafall det flesta. Det är skönt, det stärker självförtroendet och man är inte lika rädd för att möta gästen längre, som man kanske var lite i början av säsongen.

En sak har jag märkt också. Vi svenskar tycker om att ha allt planerat från första stund.

Kim börjar bli arbetsskadad. Han säger att han hör servicetelefonen ringa hela tiden....?



Flashback.

Kommer ihåg när man var klar med allt plugg. Middage stod på bordet. 2 timmar kvar till träning. Man var rätt så seg, trött. Hade ingen riktig motivation till träningen, men man visste efter middag var det bara att vrida upp volymen på högtalarna spela den här taggande musik som gör så man får den här energin från insidan. Titta på lite schyssta basket-klipp från youtube och tagga till.

30 min kvar till träning. Tar väskan och beger mig ut till bilen. Kallt. Hoppa in och vrida upp värmen till max. Rullar mot hallen. Högtalarna på skön nivå och man diggar med i verserna till Jay Z, Lil Wayne, Eminem osv. Man börjar förbereda sig mentalt.

Kommer fram till Valsta och parkerar bilen, tar väskan och beger mig mot hallen. Kommer in i omklädningsrummet, byter om och till slut öppnar jag dörren till hallen. Kastar väskan på läktaren, går bort mot bollvagnen. Tar den bollen är lite halvsliten, men fortfarande i perfekt skick. Sen kör man igång med uppvärmningen och själva träningen.

Jag saknar att kunna springa i högt tempo på dessa träningar som jag kunde göra förut. Svettas som en dåre men fortfarande ha ork och energi. Kunna pusha sig själv tills det gör ont i lungorna men endå ha lite kraft kvar i kroppen.

Vi får se hur det blir med basketen denna säsong. Sigtuna herrlag som spelar i Division 2 verkar ha en bra trupp i år igen.

Allt går på rutin nu.

Lördag kväll/natt.
Anländer hemma vid 23-tiden. Känner mig trött mentalt, men fysiskt känner jag mig som en maskin, en robot som kan köra en transfertur till. Arbetspasset slutar på 17 timmar. Skönt att hoppa in i duschen och känna det varma vattnet och bli ren igen. Ner i sängen och är fortfarande pigg. Facebook pokern och en skypedate med flickvännen håller mig sällskap till ca 01, sen blir ögonlocken för tunga och jag säger godnatt.

Och så blev det Söndag. Servicetelefonen ringer och väcker mig direkt när vi börjar ha våran servicetelefon (08.00) och en gäst vill boka 2 utflykter. Jag frågar om hon kan komma och möta upp oss guider på servicetiderna som vi har på alla hotel? Det ville hon inte. Jag kände den här stressen som jag tycker mindre om i gästens röst. Varför är vissa människor så stressade när det kommer på semester?
Klockan börjar närma sig 10.00 och jag anländer till mitt hotell där jag ska ha välkomstmötet. Hämtar ut laptop och projektor från de trevliga receptionisterna. Sätter igång alla elektroniska prylar. Upptäcker att jag har glömt mitt USB-minne. Fan. Stress! Tillbaka till bilen, in i lägenheten, hittar USB-stickan. Tillbaka till hotellet. Starta PowerPoint presentationen.
Gästerna kommer och lyssnar på mitt välkomstmöte som varar ca 40 minuter. Vissa bokar utflykter direkt, andra funderar ett litet tag till.

Möter upp K och vi tar en lunch på restaurangen. Här nere i värmen har jag svårt att få i mig något på morgonen. Brukar inte bli någon frukost. Detta känns mest på lördagarna, då man inte äter mycket alls.

Hem till kontoret för att lägga in biljetter och diverse saker på datorn. Och snart strax iväg för eftermiddagens servicerunda i B.


Sista Malmöflyget anländer. 14 dagar kvar.

Intressant att se att jag skrev senaste inlägget i bloggen 27/5. Bloggtorka eller bara ingen lust att skriva? Egentligen kunde jag lägga upp en massa bilder från min säsong här, men det gör man ju på facebook också, går lite snabbare och lite mer effektivt. Kroatien sommar 2011 börjar gå mot sitt slut. 2 veckor kvar exakt idag. 14 dagar. Det är ingenting. Men fortfarande får vi lika många gäster som under högsäsong. Intressant och stimulerande. Aldrig en lugn stund och svara i princip på samma frågor. Man blir duktig av att lyssna i detta arbete.

Idag är det ju som sagt 14 dagar kvar. Även idag så tar vi emot sista Malmöflyget. Sen är det bara Arlanda som gäller sista gångerna, härligt.

Jag ska alldeles strax ner till ett av våra hotell och hoppa på Departure transferbussen och bege mig till flygplatsen. Vi åker alltid den jättevackra kuststräckan som tar 1 timme och 30 minuter. Idag har jag Malmö flyget (Departure och Arrival) Sen ikväll vid 17-tiden så går Arlanda Departure transferbussen, och vid 21-tiden så kommer nya Arlanda gäster. Det betyder att jag kommer sitta i en buss totalt 6 timmar idag av den ca 18 timmar långa arbetsdagen. Lördagar är långa, svettiga och intensiva. Inatt när jag kommer hem så har bara dagen flygit iväg.

Säsongen börjar sakta men säkert gå mot sitt slut.

Nu måste jag iväg, jag önskar er läsare en riktigt Dobro Jutro (god morgon)

MVH.

Högsäsongen börjar...

Nu är det en månad sen jag anlände i Kroatien för att arbeta som serviceguide för sommaren 2011.
Jag har varit och sätt mysiga Dubrovnik med Ving's gäster hela 3 gånger under denna månad. Nu väntar 3 utflykter med båten "Papa". Den Kroatiska skärgården är underbar och jag vet att båtutflykten kommer bli supertrevlig.

Imorgon är det Departure & Arrival dag här i Split för oss på Ving. Då säger vi adjö till våra gäster som åker hem till Sverige och tar emot nya förväntansfulla gäster. Ny vecka, nya utmaningar!

Nu kör vi!

We are on our way.

Då har säsongen gått igång på riktigt här nere i Baska Voda & Brela, Kroatien. Jag har haft två utflykter till Dubrovnik med de svenska gästerna från Stockholm. Och det känns som det mest "jobbiga" delen för den här säsongen är under kontroll. Väntar nu spänt på att få hänga med på båtturen ute i Kroatiska skärgården en heldag.

Hotellservicen är mycket lugnare och mer down to earth här än vad det var på Gran Canaria. På GC var det bara att försöka sälja så mycket som möjligt under sin 2 timmars service man hade.

Här i Kroatien är turismen mycket bättre, jämför med GC ur personlig synvinkel. Man uppskattas mer som guide här känns det som, på GC var man mer en börda fick jag känslan av. Men nu är GC history.

Bok Hvratska!

Nu har jag lämnat Puerto Rico på Gran Canaria. Varit hemma en vecka i Sverige och haft en hektisk vecka med att fixa allt inför Kroatien. Varit på besök i Virum, Danmark och hälsat på två guideskole kollegor!
Sen hem och fixa det sista, sen flyga ner till Split, som är Kroatiens största hamnstad.

Nu har jag anlänt! Bok Hvratska!

Sista dagen på semestern.

Oj vad mycket som har hänt sen den sista uppdateringen från min sida.
Jag har åkt hem från Gran Canaria nu, en semester tackar jag aldrig nej till, men jag kände redan dag 2 hemma i Sverige att det skulle bli en ganska lång och seg semester.

Kom hem igår från Barcelona, hunnit med att tanka 1-7 säsongerna från Family Guy... och kämpar för att få några South Park avsnitt med ned till Gran Canaria där jag har 6 veckor kvar av arbete... sen är det Kroatien som gäller. Fr.o.m 1 maj. Kommer bli spännande.

Första dagen i uniform på flygplatsen!

Idag hade jag min första dag i uniform på flygplatsen. Gick bättre än vad jag trodde. Tiden flög förbi och jag trivs som sagt bra här nere :)


En liten juluppdatering :)

Nu har jag varit på GC en vecka. Trivs väldigt bra! Mycket information och många nya intryck på väldigt kort tid. Trivs väldigt bra med teamet jag jobbar med.

I januari ska vi söka vidare vart vi vill jobba nästa säsong. Kanske blir Rhodos :) Who knows...

Igår gymmade jag för första gången på ett väldigt bra tag :D


Guidening av Luxor, Egypten.

Igår var det dags för att redovisa den stora presentationen. Jag hade fått Luxor, Egypten att redovisa. Det är där man ser Karnak Templet och Konugarnas Dal. Eftersom jag har aldrig varit där fick jag bara förställa hur stort och magnefikt det är.

Efter min presentation som höll på i totalt 9-10 minuter fick jag bra feedback från Jonas. Vilket gjorde mig väldigt glad!

Nu ska vi börja plugga inför hur man ska göra när man plockar upp turisterna på flygplatsen.





Första inlägget från Spanien!

Att skriva sitt första blogginlägg från Alcudia på en dansk laptop är inte det enklaste.
Vings Service School började igår, och jag trivs väldigt bra. Jag bor tillsammans med en dansk kille som heter Morten.

Här nere är det ca 12-15 grader, så jag går omkring i t-shirt.

Vi ska hålla en presentation i eftermiddag och så ska vi hålla en lite längre presentation imorgon.

För er som inte vet så har jag fått jobb på Grand Canaria!

Nu är det siesta! ;D

2 veckors reseledarutbildning på Mallorca!

Nu är det bara timmar kvar. Jag känner igen den här krypande känslan som kommer mer och mer. Man undrar om och om igen om man har med sig alla grejer. Det kommer nog kännas likadant imorgon när jag vaknar som det kändes när jag vaknade upp på morgonen och skulle bo ett år i USA.

Jag beger mig ner till Alqudia, Mallorca, Spanien för 2 veckors reseledarutbildning. Håller tummarna att allt ska gå bra.

Försöker uppdatera bloggen så mycket som möjligt när jag har tid under min vistelse.

Nu ska jag sova, ska upp 04.15 imorgon.

Vi hörs!

David

Finns spöken?

Troligen har du många gånger fått höra av dina föräldrar att det inte finns några spöken – tro dem inte! Många forskare är idag överens om att det faktiskt finns spöken.
Den vanligaste typen av spöken är ofta en halvt genomskinlig skepnad som inte svarar på tilltal. Man tror att det kan vara någon slags känslomässig inspelning i själva omgivningen. Spöket kan då från början ha varit någon som varit med om något väldigt jobbigt medan det levde, kanske sörjt sig till döds till exempel. Den personens starka känslor har då skapat ett slags inspelning på just den platsen. Man vet ännu inte riktigt hur en sådan inspelning fungerar eller hur det egentligen går till.


Det spökar oftare i stenhus än i hus byggda av trä, framförallt om det dessutom är fuktigt i omgivningen. Det kan vara därför det i regel finns fler spöken i det fuktiga England där man oftast bygger sina hus av sten. Här i Sverige är ju trähus vanligast.
Dessa spökinspelningar verkar blekna med åren, det är mycket ovanligt med spöken som är äldre än 400 år. Men man känner faktiskt till fall med 2000-åriga spöken!
Poltergeist är en annan typ av spöken. Det betyder egentligen "buller-ande" och nog kan det bullra alltid när en sådan är i farten. Porslin krossas, det knackar i väggarna, möbler flyttar på sig och de som bor i huset kan få saker kastade på sig. Denna typ av spöke kan man "prata" med! Man kan ställa frågor rätt ut i rummet och be spöket knacka en gång i väggen för JA och två gånger för NEJ.


Men troligen är inte poltergeisten något egentligt spöke. På de flesta ställen där en poltergeist härjar finns det också ett barn på väg in i tonåren. Många forskare tror idag att man i denna ganska besvärliga ålder kan alstra någon slags känsloenergi helt omedvetet som sedan påverkar omgivningen så saker kan flyga omkring. Fenomenen försvinner nämligen om just det barnet lämnar huset.

Det finns många andra sorters spöken som inte stämmer in på dessa beskrivningar och där vetenskapsmännen och spökjägarna inte har en aning om vad det egentligen rör sig om.
Enligt andra forskare finns det inte spöken över huvud taget. Så vad ska man tro?
Vill du veta mer kan du säkert hitta någon bra bok på biblioteket.

 

Har ni själva upplevt någon/några kontakter med andevärlden?

Jag själv har aldrig haft någon kontakt. Min mamma gick bort när jag var väldigt liten, och min morfar gick bort 2001. Det är dom två av mina närmaste släktingar ja ghar förlorat sen jag föddes.  Dom har aldrig hört av sig eller visat upp sig. Jag har frågat min mormor, men hon säger att hon inte har märkt något speciellt.

En tjejkompis till mig berättar att hon har haft ganska många "besök" av spöken. Hon är nästan 99% säker på att ena anden är hennes pappa som gick bort för antal år sedan, och den andra anden är hennes morbror(?)/farbror(?) och dem två kommer följa henne livet ut.

Jag vill tro på spöken, och hennes berättelse är trovärdig, jag vill tro på den.

 

Skriv dina tankar om spöken!

Mvh,

David

 

 

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0