Incest VM i Go-Cart.
När man ska ta sig från punkt A till punkt B så kan det ibland ta väldigt lång tid när man åker med min Morfar.
Vi kom inte längre än till rondellen i Valsta där min morfar lackade totalt på någon förare av utlänskt ursprung som satt och körde med mobiltelefon... Morfar fick bromsa lite tvärt eftersom han hade väjningsplikt. Morfar pekar hotfullt mot föraren som stannar och vevar ner fönsterrutan....
Då tänkte jag, nu blir det ingen go-cart. Nu kommer det bli en jälva massa tjaffs och Morfar kommer vara den sista som ger sig. ZzZz. Morfars fiende rullade snabbt iväg sedan och vi åkte mot Go-Cart banan...
Vi hann en liten bit till innan nästa problem dök upp... vilken väg var det nu igen?
Det som gör mig förvånad i detta läge är att Mr "I-KNOW-EVERYTHING" låter min 11 åriga kusin visa vägen (även fast att Mr. "knows everything" vet exakt hur vi ska köra....men nej då, nu ska vi diskutera fram och tillbaka om vilket väg som är rätt. Det går så långt att kusin Junior nästan börjar gråta av att morfar inte vill lyssna på honom. Morfar ringer och kontrollcheckar med kusin juniors mamma och har ju självklart rätt att det är Morfars väg vi ska åka.
Och så äntligen kom vi fram till go-cart banan som ligger mitt ute i ingenstans. Konstigt nog har den Go-Cart banan varit igång i över 40 år...
Äntligen är det dags, vi åker i sammanlagt 20 minuter, men i 2 omgångar. Första omgången vill jag inte kommentera här, för det gick så jäävla dåligt.
Men den andra omgången kan jag mycket väl kommentera här på bloggen:
Fick en lysande start. Jag kände mig som Michael Shumacher i sina bästa år. Eller ska vi säga som Hamilton i dagens Formel 1? Krossade verkligen allt motstånd. Banan var perfekt, jag hade lärt mig banans struktur och jääävlar vad det gick.
Brorsan och kusinerna sladdade ur och hamnade efter, men jag David "Hamilton" Schaffer gled in som säker 1a på mållinjen. Det var alldeles för länge sedan jag körde go-cart.
Vi kom inte längre än till rondellen i Valsta där min morfar lackade totalt på någon förare av utlänskt ursprung som satt och körde med mobiltelefon... Morfar fick bromsa lite tvärt eftersom han hade väjningsplikt. Morfar pekar hotfullt mot föraren som stannar och vevar ner fönsterrutan....
Då tänkte jag, nu blir det ingen go-cart. Nu kommer det bli en jälva massa tjaffs och Morfar kommer vara den sista som ger sig. ZzZz. Morfars fiende rullade snabbt iväg sedan och vi åkte mot Go-Cart banan...
Vi hann en liten bit till innan nästa problem dök upp... vilken väg var det nu igen?
Det som gör mig förvånad i detta läge är att Mr "I-KNOW-EVERYTHING" låter min 11 åriga kusin visa vägen (även fast att Mr. "knows everything" vet exakt hur vi ska köra....men nej då, nu ska vi diskutera fram och tillbaka om vilket väg som är rätt. Det går så långt att kusin Junior nästan börjar gråta av att morfar inte vill lyssna på honom. Morfar ringer och kontrollcheckar med kusin juniors mamma och har ju självklart rätt att det är Morfars väg vi ska åka.
Och så äntligen kom vi fram till go-cart banan som ligger mitt ute i ingenstans. Konstigt nog har den Go-Cart banan varit igång i över 40 år...
Äntligen är det dags, vi åker i sammanlagt 20 minuter, men i 2 omgångar. Första omgången vill jag inte kommentera här, för det gick så jäävla dåligt.
Men den andra omgången kan jag mycket väl kommentera här på bloggen:
Fick en lysande start. Jag kände mig som Michael Shumacher i sina bästa år. Eller ska vi säga som Hamilton i dagens Formel 1? Krossade verkligen allt motstånd. Banan var perfekt, jag hade lärt mig banans struktur och jääävlar vad det gick.
Brorsan och kusinerna sladdade ur och hamnade efter, men jag David "Hamilton" Schaffer gled in som säker 1a på mållinjen. Det var alldeles för länge sedan jag körde go-cart.
Kommentarer
Trackback
